Detrevännernaochqp

Polen. Polen, Polen, Polen. Birkenau, Auschwitz, Auschwitz, Birkenau. Mina förväntningar var inte höga utan mina tankar bestod uteslutande av ett grått samhälle utan kapitalister, utan ifrastruktur och utan en enda skön människa. Ett land med gryllare. Jag hade rätt. Auschwitz var intressant, likaså Birkenau. Förintelsen och allt vad det förde med sig är en företeelse som kommer ge mig nya perspektiv, nya erfarenheter. Men nu till en händelse som påverkade mig direkt negativt. Ni förstår, QP är ingen rolig människa. QP är ingen man umgås med för att han är populär, cool eller något annat intressant. QP är QP.

Men en gång, näst sista dagen i Polen så ville QP vara rolig, stå i centrum och få självbekräftelse. QP satt på middag med den övriga gruppen och hörde lärare Christer späda på rikligt med beröm till sina lärjungar för deras utomordentliga beteende under veckan (tidigare resor har uteslutande handlat om skandaler). Christer ville till och med utnämna oss till den bästa klassen han någonsin hade haft med sig till detta gudsfördömda land. Nu såg QP sin chans, en chans till en stund i rampljuset. Han säger därför:
- Tack Christer, du är också den bäste läraren som vi haft med oss till Polen. QP tyckte att detta skulle vara särskilt kul eftersom de bara farit till Polen en gång, det fanns alltså en viss ironi i sammanhanget. Perfektion.

QP kollar sig nu runt om vid middagsbordet och finner att ingen skrattar, varför? Hans skämt var ju ändå inte helt värdelöst. Efter en stunds iakttagandeser ser han att alla blickar är fästa på en person på andra sidan bordet. På Jennie, den andra läraren. Han hade glömt henne, han hade i sin extas totalt gjort bort sig. Den lilla chans som tidigare funnits till ett högt betyg i Svenska försvann så fort som QP kunde säga "Partikelacceleration". QP lovar härmed att aldrig skämta igen. QP återgår till sin plats.

QP - Förlåt Jennie.